God morgon kära vänner!
Dag nummer två i mitt bloggande liv, solen skiner men det blåser ganska kraftiga vindar. Känns nästan mer som en fin höstdag än en högsommardag. Har inte sovit mer än en timme i natt, vart så orolig för min älskade lilla vän. Hon gick ut igår (ja, jag vet att det var dumt att släppa ut henne men jag hade ingen sand/grus till lådan) och hon var så rädd stackarn så hon skakade. Nått måste ha hänt, men vad? Får nog ringa Mannen som talar med Katter, någon som har numret? Hur som helst så försvann hon sent igår kväll och har inte setts till sedan dess. Jag har varit ute flera gånger i natt och letat och ropat. (Har jag blivit Den galna kvinnan med katterna?!) Hon ligger nog och trycker någonstans, dom har ju en tendens till det när dom är skadade och inte mår bra. Varför kan man ju undra, det måste väl vara 10 gånger bättre och skönare att få sova inne i en varm och gosig säng?? Det tycker i alla fall jag och Lorelai. Jo då, hon är med mig idag också. Kanske skulle fixa en blogg till henne med? Nej, det är nog bäst att låta bli om jag redan nu är den där galna kattkvinnan.....
Jag låg och funderade lite i natt när jag inte kunde sova på ordet, eller kanske mer begreppet, "Vänner". Det är lite kul att se, någon som jag kallar för min vän kanske inte alls ser mig på samma sätt. Hon/han kanske bara ser mig som en kompis eller bekant. Och det där kan lätt bli problem. Det blir lite som att man är kär i en person men han/hon är inte kär i en tillbaks. Hur vet man att man är vänner på riktigt? "Det vet man" tänker säkert många nu, men har inte alla varit med om någon gång när en vän sviker, inte ställer upp när ni behöver det som mest eller helt enkelt på ren svenska skiter i er? Är detta då verkligen en riktig vän? Det tycker inte jag, och det är det som är så jäkla svårt men också jobbigt när man befinner sig i en sådan situation.Någon som jag har sett som min vän finns helt plötsligt inte där. Sen när man ses nästa gång agerar dom som om inget hadde hänt. Så man kan verkligen fråga sig hur många vänner man egentligen har när det kommer till kritan. Hur många vänner svarar mitt i natten när du mår dåligt och behöver någon att prata med? Hur många ringer dig bara för att höra hur du mår? Hur många VET hur du mår utan att du behöver säga något? Hur många är det som alltid finns där och aldrig sviker? Har du någon sån vän kan du vara lycklig, för det är långt ifrån en självklarhet att alla har det. Jag har det, tack och lov, men har även varit med om när människor jag verkligen trodde var mina vänner helt utan förklaring eller utan att man kunde ana det svikit mig. Och det gör ont. Riktigt, riktigt ont. Tänk på det nästa gång någon ringer som ni kanske inte orkar prata med just nu. För henne/honnom kan det vara guld värt att du svarar och ger fem minuter av din tid.
Ha det bra mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar