Hur sjukvården har behandlat mig

Jag skulle vilja berätta min berättelse om hur jag har blivit behandlad av svensk sjukvård det senaste dryga året, men framförallt gäller det de sista 6-7 månaderna.


Jag skadade mig i Augusti 2011 och kom till Näl. Där röntgades jag och fick svaret att allt såg bra ut, jag fick åka hem. En vecka senare ungefär fick jag tid till ortopeden, också på Näl, där det första jag fick reda på att jag hadde infektion i bägge lederna. Ingen ny röntegn hade gjorts utan det var en annan läkare som tittat på bilderna. Fick antibiotika och återbesök en vecka senare. Fick då träffa en tredje läkare (som jag för övrigt haft sedan dess och är världens underbaraste läkare. Denna artikeln/inlägg har inget som helst med denna ortopedläkare att göra) som sa att jag utöver infektionen i lederna även hade infektion i benet, alltså skellettet. Ännu har inga nya röntgenbilder tagits utan de utgår från de första där "allt såg bra ut". Jag åt antibiotika hela hösten, sammanlagt över 6 månader blev det, men i slutet av November 2011 beslutades det för operation, ampution. Mitten av December var det dags, allt gick bra och jag fick komma hem redan samma dag. Vid återbesöket ca 10 dagar senare visade sig att det blivit infektion i operationssåret, något som jag fick förklarat vara vanligt så därför blev det återigen en kur med antibiotika. Denna kuren höll i sig till April/Maj 2012. Då fick jag nog och sa att kroppen klarar inte mer antibiotika nu, nått annat får göras. (Vid detta tillfälle, våren 2012, hadde jag fått en vikarie till min ordinarie ortoped) Det beslutades då att jag skulle sluta med allt vad antibiotika heter och inte behandlas med något alls under hela sommaren och skulle få en tid i Augusti 2012. I slutet av Augusti fick jag kallelsen och skulle vara i Uddevalla i September. Där konstaterade min ordinarie ortoped som kommit till baks att det blir operation igen. I början av Oktober skulle den bli. 2 veckor innan fick jag min kallalse att jag skulle vara på Näl men ingen tid fanns utskriven. Det fanns ett telefon nummer jag skulle ringa någon dag innan operationen,jag började ringa en vecka innan med fick bara till svar:"Det går inte att nå det önskade nummret, var gog försök senare". På fredagen började jag få panik, så jag ringde det telefonnummret som stog längst ner på kallelsen. Då kom jag till en telefonist på ortopeden i Uddevalla som var allt annat än trevlig och frågade varför jag ringt till Uddevalla när det är Näl jag ska operera mig på. Jag svarade att jag ringt det nummret som stått på kallelsen. Då blev hon arg och mycket otrevlig och sa att om jag bara läst instruktionerna rätt så skulle jag veta vilket telefonnummer jag skulle ringa för att få reda på den rätta tiden. Jag förklarade att jag ringt flera dagar i sträck till just det telefonnummret men bara fått höra att "numret inte går att nås för tillfället, var god försök senare". Jag bad henne att bli kopplad till ortopeden på Näl men det kunde hon inte påstod hon men kopplade mig ändå till en annan receptionist; i UDDEVALLA!! Jag fick förklara mitt ärende ännu en gång men fick då till svars att jag skulle ringa operationsplaneraren på Måndag. Fick återigen förklara att det inte är någon som svarar när jag ringer. Hon säger då till mig att dom får ett nytt nummer på måndag och rabblar upp dom siffrorna; precis samma telefonnummer som står i mina papper och som jag ringt i en vecka! Jag säger det till henne och då får jag till svar: Ja, men det nummret börjar ju gälla först på Måndag så det kan du ju inte ringa nu. Hur fan skulle jag kunna veta det?! Jag är inte synsk, får jag ett papper med ett telefonnummer jag ska ringa så tror jag ju naturligtvis att det nummret stämmer! Jag bad om att få direktnummret till ortopeden på Näl också, utifall det andra nummret fortfarande inte fungerade. Återigen ett uppkäftigt svar att det numret fungerar på måndag. Om det inte gör det då?, frågade jag. Jag ska opereras på tisdag. Ja, då får du hjälp av någon annan på måndag. Fick till slut reda på när jag skulle vara på Näl, jag kom dit och var ombytt och klar när narkosläkaren kommer in och säger att jag måste gå till hjärtavdelningen eftersom mitt EKG inte såg helt ok ut, men sa att operationen blir av idag. Gick till hjärtavdelningen där jag fick vänta i närmare 5 timmar innan jag fick prata med en läkare. Han sa att det absolut INTE blir någon operation idag utan att detta måste kollas vidare på. Efter detta bröt jag ihop för jag kände att jag kommer verkligen inte få någon hjälp. Till saken hör att jag gått med ständig värk sedan i Januari och inte fått några värktabletter erbjudna mer än de reseptfria. Jag sa att jag orkar inte mer, jag går härifrån. Hjärtläkaren verkade förstå hur dåligt jag mådde. Han ringde runt lite, talade om att innom en vecka skulle jag bli kallad för hjärtundersökning. Jag var så upprörd, ledsen när jag gick därifrån så jag var tvungen att gå in på toaletten och kräkas. Gick ner till operationen igen och fick prata med min ortopedläkare, och blev lugnad ganska så med en gång, min läkare har den effekten på mig. Fick reda på att min operation skulle ske innom två veckor. En vecka senare genomgick jag hjärtkollen, och fick till svar att det inte skulle medföra att en operation INTE skulle genomföras. Så jag väntade. Och väntade. Nu har det gått tre veckor sedan operationen skulle ha blivit av, och jag har inte ens fått en kallelse. Ringde ortopeden Näl/Uddevalla i går, fick sitta hemma och vänta i 5 timmar på att dom skulle ringa upp. När dom ringer upp får jag svaret att det är inte dom jag ska ringa utan operations planeraren, men dom har gått för dagen så du får ringa i morgon. Känner bara att detta kommer aldrig ta slut, jag har en depression konstaterat sedan tidigare men nu under denna tiden har jag mått så mycket sämre. Ligger nu och väntar på att dom ska ringa upp,09:20 fick jag till svar. Vad det svaret blir vågar jag inte ens tänka på........


Tror jag smäller av!!!!!!! Hjärtläkaren har "glömt" att skicka in mina svar!!!! Nu vet jag inte vad jag gör mer än bryter ihop totalt...............

Handbolls landskamp

Oj oj oj vilken rolig, spännande och underbart kul kväll vi fick igår i Uddevalla! Sverige spelade sin sista damlandslagtävling med förbundskaptenen Per Johansson som efter matchens slut blev avtackad av att hela Agnebergshallen stog upp och applådera. Att hans sista match spelades just i Uddevalla var för att är där i från, han började och avslutade (? dock långt från klart) sin karriär i denna underbara hallen. Vi var lite drygt 1300 personer som ville förgylla denna kvällen, då tyvärr Sverige för första gången tappade poäng mot Island. Matchen slutade 24-24. Men tycker han coachade rätt då han satte in 4 nya unga tallanger från U20 laget som tog VM guld tidigare i år, och lät dom känna på hur det är i det "stora" landslaget. Jag vill tacka min underbara vän Pillan för trevligt sällskap. Nu följer lite bilder: